Släktkalaset gick fint. Hoppade över oxfilén och käkade potatisgratäng med sallad. Funkade bra!
Svägerskan och hennes man började fråga om varför jag inte åt kött och när jag förklarade varför, hälsa, välmående etc. Började de, precis som jag gjort tidigare, nästa ursäkta sig och sitt köttätande.
"Ja, vi försöker äta mindre kött", "Vi äter klart mer vegetariskt och fisk nu än tidigare"
Varför gör vi detta? Varför känns det som vi måste ursäkta köttätandet? Ursäktar vi det mot oss själva eller den vi pratar med?
Jag tror att de som känner så här egentligen vill äta vegetariskt eller vegant men fortsätter med kött av gammal vana, rädsla för något nytt eller rädsla för att vi runt omkring ska skratta åt dem..
Samma betende gäller för övrigt alkohol..Där uräktar jag mig fortfarande, men kanske det blir en ändring på det med till slut. Jag hade en vit period på 4 månader i våras, va bra jag mådde! Så..varför dricka över huvud taget?
Återkommer om detta..